Hoppas alla har haft en härlig jul och ett fint nyår!

Själv är jag invaderad av feber/halsont/hosta som aldrig tycks gå över, frustrerande. Passar på att tänka lite fritt om nyårslöften, det är ju ändå tradition fira in det nya året så! Inga magiska knep, men lite tips som fungerar.

Visst är det lätt att förknippa "goda vanor" och nyårslöften med att det skulle vara något fel på en, som man ska ändra på. Om man var sådan man känner man borde vara, så skulle allt vara sååå mycket bättre! Så jag tänker att man kan börja i andra ändan.. inte fokusera på vad sådant som kan skapa missnöje. Utan snarare fokus på; vad tycker jag om, vad vill jag uppleva mer av, hur blir mitt liv härligt? Vilken människa drömmer jag om att vara.. vad är det jag tänker mig är det härligaste livet. Vad skulle känneteckna ett liv som är sååå mycket bättre? Det kan vara något så enkelt som att bli av med sötsug för att spara tänder och få bättre hälsa, vara mer aktiv, komma i favoritbyxorna. Specificera en punkt som du kan mäta. Kanske är det att bara äta sötsaker på lördagar eller att lägga till 3 promenader/vecka. Kanske lägga till ett rimligt förväntat resultat av det utifrån nuläget tex spara en hundring i månaden, gå ner 2 kg, förbättra tiden på promenadsträckan etc.

Att förändra vanor handlar massor om tålamod, för sällan är det direkt belöning vi snackar om.. Jag HAR inte tålamod. Men.. jag har förstånd. Och lust att må bra. Lite fåfänga finns också där. En stor dos nyfikenhet. Så det får ersätta min brist på tålamod, tysta behovet av omedelbar behovstillfredställelse. Jobba med det du har, liksom! För ingen ÄR misslyckad. Däremot så är det svårt att lyckas om man kräver orealistiska saker, fokuserar på allt man inte kan/har/gör. 

Så om du vill lyckas förbättra dina vanor – använd det du har, var lite klurig.. Vill man måla en sommaräng men saknar grön färg blandar man blått och gult, eller hur? Det vet ju varenda unge! Apropå barn; har du sett bebisar lära sig kräla, krypa, gå, springa? Finns ju hur många varianter som helst, även dem som saknar armar och ben finner sätt att utvecklas och nå dit de vill – det finns inom oss! 

Positiva tankar, bra musik, kloka ord från andra – det är min "silvertejp" för att laga när jag misslyckas. Nederlag och motivationsdippar ingår gratis, det är information om vart vi behöver hitta lösningar, stärka upp.  Och allt bra här i livet, visst är det färskvaror? Lycka – man får faktiskt gotta sig rejält när den kommer, kondition – jobba på för att den ska stanna, motivation – köra järnet när man har den och träget putta igång den när den lägger av.. så förutom att skaffa sin egen verktygslåda för att nå dit man vill, är det smart att notera vad som funkar som "silvertejp" för just dig. 

För visst vore det härligt att om säg en månad (eller 3? Att sätta tidsaspekt har visat sig framgångsrikt när det gäller medveten förändring) konstatera att du faktiskt lyckats med det du drömde om! Du kanske då kan säga dig vara den som bara äter sötsaker på lördagar, promenerar minst 3 ggr/vecka. Ingick det i målet att gå ner 2 kg men du inte nått dit, var glad att du satte upp en tid för avstämning och kika på vad skulle behöva ändras. För du är ju uppenbarligen någon som inför en vana, och genomför den, eller hur? Den nya identiteten, och kanske rentav mätbar formförbättring som följd av det, kan motivera till att fortsätta – och utvecklas. Är det stora drömmar, som skiljer sig mycket från var du står idag – dela upp i delmål. Gläds åt varje framgång! Som sagt, man behöver inte besitta en stor dos tålamod, man kan snickra ihop tålamod av andra egenskaper. Tiden kommer ju passera oavsett om du jobbar mot ditt mål eller inte, men vilket ger chans att du hamnar där?

Förvåna dig själv, bli tacksam och glad att du idag började tänka och agera som om du kunde.. få sedan svart på vitt att det stämmer! Du behöver inte tro på dig själv nu, men ju oftare du hittar lösningar, hoppar på spåret igen – desto svårare blir det att inte göra det. Det finns inget magiskt i det hela, det är logiskt; du jobbar på – sedan kommer lönen. Härligt ju!

Ha det gott! 

PS: Varför inte addera belöning som extra morot?! Exempelvis lägga de pengar du annars hade spenderat på godis under månaden, på present till dig själv! (biobesök, en top – nåt som piggar upp) Själv ville jag november + december köra enligt ett särskilt träningsupplägg, föra dagbok över det.. lyckades! Så förutom att ha blivit starkare firade jag med nya träningskläder. Känns extra bra att ha lyckats med tanke på sjukan.. utan resultaten från träningen innan, hade det varit blivit tyngre att hämta upp sedan!

..och alla andra också! Sedan en tid har Jante nafsat mig i hälarna. Ajaj, inte ok! 

Har försökt ta hand om kropp och knopp enligt bästa förmåga, men det har känts fruktlöst. Lyxade till med ett extra gymkort, på Sats (utöver det på Friskis o Svettis). Det var inte gratis, är inte rik. Uppiggande med variation, men oj vad jag våndats. "Två kan man väl inte ha? Onödigt!" Dessutom har  pass jag fastnat för; transformer. Och ett annat, kul på ett annat sätt; sh´bam.  "Styrka 3-4 ggr/v och kondtion 1-2 ggr, varför krångla till det med sådana där pass!?" På transformerpassen fick jag genast bilden av att övriga deltagare var sådana som älskade skolgympan, de vet alla vilka övningar instruktören menar ("burpees?" Jag trodde det var det man gjorde när man druckit för mkt läsk..). Flås, ork och styrka har de också. Självförtroende. 

Men så anade jag ett framsteg häromdagen, på gymet. Stället där svart på vitt faktiskt kan visa om dina ansträngningar bär frukt. En extra repetition, tyngre vikt, bättre kondition. Äntligen!! Tog sina månader av vad som tycktes fruktlöst slit. På dagens transformerpass flödade endorfiner.. det var såå tungt men ville mer, mer.. meer! Har fått problem ett par fingrar så är uppsatt för operation. Vilket medfört alternativa övningar på passen. Även i gymet har fantasi samt PT fått stå för nya lösningar. Har kört på med mina 3-4 styrkepass, 1-2 kondition – men i och med handstrul och nytt gym – större variation. Det som kändes motigt, kanske inte gör så himla mycket? Kanske var nyttigt att få jobba fruktlöst och jobba "runt" det handonda.

Humöret, har inte heller stigit naturligt, via silversked eller särskilt lätt alls. Men det slog mig häromdagen..är ju en arbetare! Vad spelar det för roll om man är inte ÄR glad. Om man är himla envist duktig på att GÖRA sig glad? Jobba? Så när jag såg den här Adventskalendern, oj vad mitt i prick den är! Bitarna föll på plats lite. Förlät mig själv för att jag låtit Jante få utrymme. Behöver inte bevisa något, utan sträva efter lycka, bra grejer.

Jante drämde exempelvis till när jag deltog instagramtävling nyligen (fina priser!);

Dvs sträckte på nytt ut hakan med "före-efter" bilder. Ryggdunkningar kom, skämskudden täckte hela ansiktet, ifrågasättanden följde, kände mig "too much" och ångrade plötsligt den där hakutstickningen.. "Börjar bli lite uttjatat va, den där kroppsförändringen, varför "mjölka ur" den..? Prestationerna på senare har ju inte direkt varit häpnadsväckande.." ..så vann jag tävlingen, skoj! Men fortfarande med skämskudden klistrad i ansiktet. Den satt nog kvar när jag entrade dagens transformerpass också. Men så kom de, endorfinerna. Jublande glada, minst lika peppande som instruktören, svetten, de övriga sportiga deltagarna…  och de slog mig att de var ju inspiration! Att snegla på om någon övning verkade svår, att träna och ha roligt med. Kanske därför det är så kul?! I skolan var idrott vånda och plåga, en tid på schemat där man svart på vitt får veta hur dålig man är. 

En bra dag; när tankar som "vill, kan, orkar" inte, när känslan av att vara kass trillar in som ett fönsterkuvert på posten, då påminner jag mig om detta citat:

"You will come to know what appears today to be a sacrifice, will prove instead to be the greatest investment that you will ever make" /Gordon B. Hinkley

Ibland vet man inte vad det där motiga bär med sig, hade man vetat hade man inte arbetat sig fram, och hade man inte arbetat sig fram hade man inte stolt kunnat kalla sig en arbetare. Det kan jag! Så nu, när jag skriver detta, kan jag tillåta mig att vara glatt generad och tacksam över fina ord. Rycka på axlarna åt dem som tvivlar på att arbete i form av träning och kostomläggning kan göra skillnad.. man vet inte vart lite arbete tar en förrän man provat, så jobba på! 

PS: Här en låt som sonen och jag kan sjunga oss hesa till. Fast man inte får svära – och i Jantes ögon – inte tänka/säga. 

Zig Zag (Sjukstugan - feat. Skizz). En till i samma anda; Mad Mad Mad (Syster Sol feat. Hot This Year Band)

Ha det gott!

Har märkt att ordval påverkar hur jag ser på värden. Från grå till härlig, eller just för att stanna till och notera hur grymt härlig den kan vara.. harmlös hjärntvätt!

Fungerar du på samma sätt kan jag tipsa om "En härlig bok" som är en orange sammetsklädd "dagbok". Där har Mia Törnblom samlat 366 tankar och budskap. Alla passar inte alla dagar, ibland kan den kännas lite väl hurtig och klämkäck. Men när man är lite sådär lagom seg så kan rätt ord "putta igång" en på ett bra sätt!

Av min pojkvän fick jag detta armband, som också fungerar på samma sätt.. en vacker knuff i gladare riktning! På utsidan står "Lycka är bara en tanke bort" och på insidan "kreativ insikt - välj kärlek". Den löser inga problem, men kan ibland styra tanken rätt..!

Dessa tavlor pryder köket;

Den första hittade jag på lagerhaus och den andra är helt enkelt en liten textrad jag såg som kändes klockren (finns ju ingen effektivare humörhöjare än ett tungt träningspass?!). Valde ett fint typsnitt och skrev ut på vanlig skrivare, båda sitter i billiga ikearamar.

I soffan har jag den här kudden från hemtex (man skymtar även min härlige son, fylld med en hel del uppiggande affirmationer han med! ).

Gillar du ord, varför inte omge dig med sådana som gör dig glad.. "Carpe diem" i all ära – det finns fler! Visst har det gått lite inflation i budskapstrenden, men jag gillar den ändå. Just eftersom den faktiskt kan höja blicken (få dig att tänka till och sticka till gymet kanske?). Välj dina ord!

Ha det gott!

..härligt att känna sådan lycka! Men livet är generösare än så. Det bjuder även på ilska, sorg, frustration, tillkortakommanden, oförmåga, nedstämdhet, orättvisor.. När man mår bra, upplever jag att det är som lättast att samla på sig skydd mot livets vindar. I hård storm kan det vara svårt att skilja på vem som ger och vem som stjäl vår energi, vad som stärker kroppen och vad som dränerar.

Det är lätt hänt att säga ja när man känner ”nej”, ge kroppen socker istället för näring som energi, kanske pressa den hårt när den istället behöver återhämtning.. och plötsligt blåser det storm!  Vår "silvertejp", eller "konstgjorda andning" räcker inte till.. för att vi glömde det där viktiga. Näringen, återhämtningen, oss själva. Eller helt enkelt för att det är en skoningslös orkan som dundrar in.. där vi helt enkelt får lappa och laga efteråt istället.

Så.. om man ska tänka förebyggande.. eller återhämtande. Så kan det ju vara i allra högsta grad hälsosamt att istället för spinningpasset eller det uppiggande kaffet -  fokusera på nuet? Andas, ta en promenad – utan blick på klockan eller för avsikt att ta oss från a till b.

”Det som inte dödar, härdar”.. sägs det. Att krisen i sig automatiskt lagar har jag svårt att se. Snarare att det är när vi blir varse vår sårbarhet – som vi lagar oss. Medvetet eller omedvetet. Det kan vi gott ta åt oss äran för själva! Bli bättre på. Genom att hitta vilka strategier, människor och miljöer som är vår ”läkning” och därmed härdar vårt inre. Så att vi inte blir hårdare, stumma och sköra. Utan just mjukare  och samtidigt starkare. Precis som en muskel, som gynnas av användning och söndras vid belastning. Sedan läker och stärks av efterföljande vilan, näringen.. Så tänker jag mig själen. Den behöver användas, stimuleras och växer av utmaningar. Stärks genom allt fint som finns inom och runt om oss.

Min pappas yrkestitel var ”härdmästare”. Jag lärde mig tidigt att det betydde att man försvagar för att det ska bli starkare (fast då i syfte att hetta upp stål och sedan låta svalna). Han har sedan länge gått i pension men verkar fortfarande som ”härdmästare”. Bra på att leva i nuet, se kapacitet, hitta humorn även i de mörkaste stunder.

(Pappa och jag för en sisådär 30 år sedan, i färd att "härda" pepparkakor)

Vill passa på att tipsa om Igor Ardoris blogg och hans inlägg idag som rörde mig till tårar. Mycket läsvärt, klokt och varmt skrivet. Ibland behöver inte våra ”härdmästare” finnas i vår direkta omgivning. Någon som vi inte känner kan ändå ha  något att säga som berör på djupet, ger kapacitet att växa.

Hoppas du som läser detta har tagit hand om dig idag! Kanske genom ett härligt träningspass – eller precis vad som helst som gör dig lite lyckligare, din själ lite starkare! Det behöver inte vara stort, en kopp te kan ibland vara gott nog – väldigt gott till och med..

(inte min tekopp.. Bild lånad från Heidi Hirengens keramik – helt underbara skapelser!)

Ha det gott!

… kan ju vara svår att få ur, men också fungera upplyftande! Jag har fastnat för "Girl on fire" av Alicia Keys feat Nicki Minai; en feelgoodlåt att lyssna på när man tar sig till träningen!

Lånade min kompis hörlurar (tack Lisa!) Medis från Urbanears och föll som en fura.. vill ha! Bra ljud men stänger inte ute omgivningen helt – så man kan känna sig lite "tryggare" på promenaden. De sitter riktigt bra i örat utan att besvära eller åka ur. Blir ett par lila, såå snygga!

Min tränngshoodie från adidas (se ovan), hörlurar i, en skinnjacka och härlig musik på det.. sedan är det lätta steg välmatchad, peppad och nynnande till träningen! Visst är det sunt och välbehövligt att träna, men ibland känns det bara glatt och pirrigt som att man är på väg till fest nästan.. Längtar som en tok till friskis & svettis "Dans fuego"-pass, grymt kul.. rekommenderas!

Här i Västerås finns nu de största träningskedjorna representerade (Sats, World Class, Actic, Feelgood, member24 utöver lokala trevligheter såsom västerås"klassikern" Ironsport och uppstickaren Factorgym mfl). 

Någon som kan rekommendera något skojjigt pass?!

Ha det fint!

Idag efter middan kom ett riktigt ösregn. Sonens reaktion var "Åh, vad det regnar – kan vi gå ut??". På med stövlar och paraply, det blev en skön promenad.. Han pratade på om sina drömmar om framtiden, och fick veta lite om mina. Kvalitetshäng! På något sätt tänker man bättre i friska luften, i rörelse.

En fd kollega till mig brukade föreslå promenad på lunchen. Pratet blev alltid bättre än om vi suttit kvar inomhus. Idag fick sonen mig att tänka på hur mycket jag saknar henne, och våra "promenadmöten". Läste om den mötesformen för något år sedan, och med nya rön om risker med stillasittande är det nog inte dumt alls. Har man ett stillasittande arbete finns det säkert möten som blir mer kreativa och samtidigt hälsosamma på gående fot!

Om inte annat kan det bli ett fint sätt att möta någon när och kär, skapa ett litet minne för livet..

Ha det gott!

PS: Ja, Eva – det är dig och våra promenader jag saknar!